En viktig del i SEO är länkar. Många länkar från seriösa sidor, helst envägslänkar. Det ger bra pageranking och värderas hög i de flesta sökmotorer. Och vad det ska syfta till är väl självklart för de flesta - en mer lönsam sajt! Fler besökare ger mer betalt eftersom antalet klick på pay-per-view-annonser och priset på fast annonsutrymme växer proportionerligt med antalet besökare.
Med den vetskapen är det inte svårt att räkna ut varför antalet länk-sajter växer som antalet koskitar på en Ölandsäng om sommaren. Koskit är precis vad de flesta av de här sajterna är. De har inget annat värde än att attrahera flugor. Det som blir kvar kan i bästa fall få en vitsippa att blomma på vårkanten.
Jag vänder mig inte mot sajterna i sig, men mot deras sätt att få länkar - envägslänkar.
I sin iver att etablera en sin sajt försöker den möjligtvis oerfarne webbmastern plantera så många länkar som möjligt. Med en samling adresser till länksajter börjar arbetet. Han ägnar dagar åt att registrera sitt skapelse och varje registrering avslutas nio av tio gånger med att länksajten kräver en tillbakalänk.
Webbmastern klipper gärna ut koden - vilket inte sällan blir en banner-blaffa på hans annars ganska hyggliga sida - i felaktig förvissning om att det gynnar syftet.
Det är här det fula inträffar ...
Länksajten tackar för tillbakalänken (som kollas automatiskt i och med registreringen) och meddelar att webbmasterns länk ska granskas och i bästa fall läggas upp inom 4-8 veckor. Det är tillräckligt länge för att länksajten ska ha gynnats av envägslänken, och tillräckligt länge för att webbmastern ska ha glömt registreringen, för han får nämligen sällan eller aldrig en länk tillbaka.
"Affärsidén" är med andra ord att begränsa antalet utlänkar (för att inte straffas som en linkfarm) och samtidigt få en massa envägslänkar gratis (mumma för spindlar).
Det är knappast läsare på denna sida som råkar ut för ovanstående (snarare ligger bakom). Dock bör en seriös SEO värja sig mot dessa metoder och varna för länksajter som behöver mer än ett par dagar för att granska/lägga upp en länk. Undantaget institutionella länkkataloger etc, där kämpar säkert en trött bibliotikarie med tiden emot sig.
/Webbpublicist sedan 1993 (för att slippa misstanke om att vara den "oerfarne webbmastern")
