Jon Postel och hans kollegor försökte visiualisera den framtida utvecklingen. Man insåg att man skulle få se helt nya tekniska lösningar som ingen skulle kunna förutse. Därför ville man försöka gardera sig för att även dessa tekniker skulle kunna använda den lösning man nu tog fram. Man antog att det i framtiden kanske skulle finnas ett stort antal mindre nätverk i motsats till hur det såg ut vid det tillfälle då man skrev RFC:n. "Ethernet" var ännu på experimentstadiet men det verkade lovande. Om liknande lösningar skulle bli lyckosamma så skulle små nät bli mycket vanliga i framtiden och ställa ett helt nytt krav på adresstekniken. Så man tog fram en tredje typ av adressklass - Class C. Denna klass använder de första 3 byten som nätverksidentifierare och den sista byten som hostidentifierare. En Class C adress kan se ut såhär:
192.36.73.2
Genom att följa den adressteknik de redan hade använt för Class A och Class B adresser så satte man de första 3 bitarna i Class B adressen till 110. Detta medgav att det kunde finnas 221, eller 2,097,152 st separata Class C nätverk med 28, dvs 256 st, unika hostidentifierare per Class C nät.